Värmeisolering
Värmeisolering av installationer görs för att:
- mediet i systemet ska bibehålla avsedd temperatur,
- oavsiktliga temperaturhöjningar i angränsande utrymmen eller installationer ska undvikas,
- värmeläckage ska undvikas
Vilken isoleringstjocklek som ska väljas måste avgöras från fall till fall. Alltför tunn isolering ger temperaturfall och värmeläckage, tjock isolering kostar och tar utrymme.
Tjockare isolering behövs för:
- stora, utbredda system,
- system med hög temperatur,
- system där man önskar stor precision på mediets temperatur,
- system med kontinuerligt hög temperatur (exempelvis VV, VVC)
- installationer där förlusterna inte nyttiggörs,
- installationer som riskerar att värma KV-ledningar.
Tunnare isolering kan räcka för:
- små system,
- lågtemperatursystem,
- system där temperaturfall har liten betydelse,
- system med utekompenserad temperatur (exempelvis värme)
- installationer från vilka värmeförluster nyttiggörs.
Isolering av värmesystem bör utföras så att temperaturfallet i framledningen inte sjunker mer än 1°C fram till yttersta delen av installationen, och motsvarande 1°C i returledningen.
För tappvatten- och VVC-system måste en mer noggrann bedömning göras, i allmänhet bör man inte acceptera ett så stort temperaturfall som 2°C.
Samförläggning och samisolering av VV och VVC är utrymmes-, kostnads- och energibesparande. Vid montering är det viktigt att se till att rörledningarna kan röra sig fritt och att ena rörets rörelser inte kan skada det andra röret. Förhindra att eventuellt utrymme mellan isolering och rör står i förbindelse med luften utanför isoleringen.
Värmeisolering av armatur och sakvaror
Injusteringsventiler, flänsförband och synliga kopplingsledningar brukar inte isoleras, men rekommenderas att isoleras.
Om drifttemperaturen kommer att vara högre än 60°C bör alla ventiler och flänsar isoleras med avtagbar isolering. Kulventiler isoleras alltid.
Värmepannor, tappvattenvärmare, ackumulatorer och värmeväxlare ska isoleras så att temperaturen på isoleringens utsida (eldstadsluckor undantagna) inte överstiger 35°C vid 20°C omgivande temperatur.
Tappkallvatten får inte värmas!
Stillastående tappkallvatten (till exempel under natten) kan snabbt värmas av dåligt isolerade varma ledningar. I schakt och slitsar där kallvatten ligger intill ledningar med varma medier ska KV skyddas mot uppvärmning.
Boverkets Byggregler:
6:622 Mikrobiell tillväxt
I föreskriften står som tidigare: Installationer för tappkallvatten ska utföras så att tappkallvattnet inte värms upp oavsiktligt. Detta har nu förtydligats med det allmänna rådet: För att minska risken för tillväxt av bl.a. legionellabakterier i tappkallvatten bör tappkallvatteninstallationer inte placeras på ställen där temperaturen är högre än rumstemperatur. Risken fi nns bland annat i varma schakt eller varma golv, i vilka installationer för till exempel tappvarmvatten, tappvarmvattencirkulation och radiatorer är förlagda. Om det är omöjligt att undvika att placera tappkallvatteninstallationer på sådana ställen så bör samtliga installationer utformas och isoleras så att temperaturökningen på tappkallvattnet blir så låg som möjligt. Då bör installationens utformning och isolering dimensioneras så att tappkallvattnet kan vara stillastående i 8 timmar utan att temperaturen på tappkallvattnet överstiger 24 °C.